Bilkrasch

11/11-11 är en dag alltid kommer att komma ihåg.
Dagen då jag körde av vägen och kvaddade bilen totalt.
Vi tar det från början:
Klockan var ca 13.30 då jag satte mig i bilen. Helt ovetandes vad som skulle ske just denna dag. Jag backade ut från parkeringen och körde ut från gården. Set fire to the rain spelades på radion och jag vred upp lite och kände att allt kändes bra. Gasade upp till ca 70 km/h och 200 meter senare var inte allt så bra längre.
Bakdelen på bilen tappade hjulfästet, fick sladd och for till höger, jag försökte parera tillbaka men gled över på vänster sida och ner för ett dike och ut på en åker. Innan jag visste ordet av det, satt jag där i bilen och förstod inte varför sidorutan var krossad och borta och vad som hade hänt.
Jag hade alltså glidit ut sidleds från vägen och slagit mitt huvud i sidorutan så den var krossad.
'
Det första jag gjorde var att ringa pappa för att jag klarade mig ju bra utan större skador men när jag klev ut ur bilen såg jag hur förstörd den var. 3 punkterade däck, stötfångaren fram och bak var halvt av, sidofönstret hade krossats och delar från bilen hade flygit ut en bra bit.
Jag var orolig för att bilen inte skulle gå och använda igen..... och så blev fallet. Den ska skrotas för den var så kaputt!
'
Pappa kom hem från jobbet och efter ett tag for vi upp till akuten med mig eftersom att jag hade ont i huvudet, mådde illa, ont i nacken och övre ryggen. Där blev vi sittandes ett bra tag och jag fick på mig en stödkrage som gjorde halsen ca 45 meter längre. Skönt? svar, nej.
Blev uppskickad på röntgen av huvud, nacke, rygg och lungor men som tur var såg allting bra ut. Hårdhudad som jag är, fick jag åka hem. Det som blev av hela tjofaderittan var en liten hjärnskakning.
Blev även förhörd av 2 poliser som ville veta vad som hade hänt i detalj så att dom kunde göra en liten utredning på det här. Enligt dom så var det någon rutinkoll.
Poliserna sa även att jag hade en otrolig tur som inte blev skadad mer än vad jag blev.
Min mor var och kollade på språren och bilen och konstaterade att om jag hade kört av ca 1 decimeter innan, hade jag kört över en vägtrumma och jag hade voltat med bilen och kört ner i en bäck. Jag säger tack och bock för den skyddsängel (eller ngt) jag har :)
Allting är bra nu. Men jag kan fortfarande knappt förstå vad som har hänt.

Kommentarer
Postat av: martiiina

Omg, ta det lugnt flicka är rädd om dig. Hoppas det här är något typ av skämt. För jag kan ta ett skämt (även fast jag blir pisst) men i det här fallet är det lätt värt!!

2011-11-12 @ 02:52:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0